I Muminbladet stod om regissörens bortgång... Han lär ha sagt;  "När jag var  ung var jag fruktansvärt rädd för att dö. Nu tycker jag att det är ett väldigt, väldigt vist arrangemang."

Min mormor var 94 när hon dog. Kunde inte förstå att hon fått ett så långt liv.  Hade hon inte gjort sitt kanske, var hennes fråga många gånger innan det bar av. Själv är jag så tacksam över livet. Att få vara med... 

Bör vi lyda uppmaningen på de Bohusländsa kyrkogårdarna: "Tänk på döden".

Allt för att hjälpa oss att verkligen leva... 

Här är Sniff & svampkorgen på söndagspromenad. Minstesonen var oxå med. Tyvärr var kantarellstället plundrat eller så var vi för tidigt ute på säsongen. Sniff är förresten en underbar liten 5 årig "Softis" från Sunne. Goe Minstesonen är en naturintresserad 13-åring som fortfarande tycker det är OK att gå i skogen med Muminmamman.

Gå ja... njuter än mer av att kunna trava omkring efter att ha varit gipsad i 7 veckor under våren. Se upp för äventyrsdagar på jobbet!!! Kunde inte göra så mycket mer än läsa böcker...så här i efterhand var det lite extra bonustid man fick...och så var ju Sniff ohyggligt glad att ha sin matte hemma hela dagarna.

Det regnar ute men det regnar också i ett av Muminbarnens hjärta. Det gör mig sorgsen och en smula orolig. Hjärtevännen hon hade har svikit och det finns inte mycket en  Muminmamma kan göra åt saken. Kanske bara att finnas och laga en varm kopp choklad?