Nu börjar människor droppa in från jordens alla hörn för att vara med på The Railway conference. Jag känner igen några från Sydafrika som vi träffade i Dublin förra året. Det grejas och ställs iordning... Själv har jag bara latat mig hela dan. Legat ute i en molnstol (Ingen sol utan molningt idag...)och läst Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden".

Jag har fortfarande svårt när personalen kallar mig för  mig "Mam" hela tiden...känner mig som en elak vit godsägarhustru på ett bomullsplantage i Sydstaterna...Nu händer nåt därute...de applåderar åt nåt, får gå ut och kolla innan jag tar en simtur innan lunchen...

Så nu är vi här i detta land som inte liknar nåt jag tidigare varit med om...jag är nog rätt chockad över alla människor, alla lukter och alla nya intryck...Hotellet vi bor på är omgärdat med murar och vakter. Servicen är total...städning två gånger om dan och om de fick skulle de snyta min näsa...när vi kom sjöng de en välkomstsång för oss...

Igår provade vi the Indian Railway och precis vid stationen låg denna kåkstad. Stanken govänner är vidrig om man råkar komma på en av "kissgatorna" som vi gjorde. En tiggarpojke följde efter oss i två timmar och trots att jag vet att man inte ska ge nåt så gav jag tillslut bort min halvdruckna Pepsi. Då blev han nöjd och sprang iväg. Vi var på marknad oxså. Nån slags saluhall fast i lera. (Mounsunen är inte riktigt över än och de kör med Mounsunrea för tillfället...) Där fanns allt man kunde tänka sig...köpte ett halsband till överpris av en mager indisk trebarnsmamma som tyckte min hudfärg var det snyggaste hon sett. Jag svara att jag tyckte hennes var fin och så sa vi skrattandes att vi kunde byta med varandra.

Som ni ser så tar det på krafterna att upptäcka Indien så idag har vi haft en vilodag på vårt lyxhotell. Efter att ha simmat i den låååånga polen, gått en strandpromenad (går inte att bada än för alla farliga strömmar) och fått Indisk rygg och nack massage somnade jag i min ljuvligt rena hotellsäng, i vårt ljuvligt svala hotellrum och sov i tre timmar!!!Snacka om kontraster!

Jag känner mig rätt spänd inför Indienresan imorgon... Landvetter-Helsingfors, Helsingfors-Bombay, Bombay-Goa. Pust för flygplatser och att vänta, men det ska bli så kul och konstigt att komma dit. Jag har en föreställning om att det är väldigt annorlunda mot Europa...

Bara vi nu inte störtar eller regnar bort för mounsunregnet är inte över och är det värsta på 10 år. Svårt oxå att veta vad man ska ha med sig. På konferensen är det "Informal dress" vissa kvällar, vilket betyder uppklätt...det får bli lite strikt skandinaviskt tror jag...Nej, nu får jag börja packa!

Att skriva om recept är lite kuligare...jag gillar att baka (vetebröd är lätt att baka) och testa nya rätter förutsatt att man har tid.

I onsdags bjöd mammalediga jobbarkompis på en riktig smaskig morotssoppa och bröd med fetaoströra som bara smälte i munnen! Morotssoppa låter inte så läckert men det var den verkligen.

Här kommer receptet.

Charlottes Morotssoppa;

Fräs ihop;

4 grovrivna morötter, 1,5 hackad lök, 2 tsk paprikapulver, 2 tsk oregano,1 vitlöksklyfta

Häll sen på 4 dl vatten med 2 buljongtärningar och 2 dl mjölk och koka några minuter.

Häll sen i och koka 1 burk creme fraiche och 4 grovt hackade tomater.

Görago!!!

Jag kommer inte på något intelligent att skriva om... Queen, Quicksilver eller efternamnet Qvist. Nu lämnar vi det här...

I somras var jag en ”peregrino” (pilgrim på spanska) Jag gick en pilgrimsvandring i norra Spanien, närmare bestämt i Rioja-dalen. Vi ( Muminpappan och två goda vänner) började i Logrono och slutade i Burgos 5 dagar och 15 mil senare. Visserligen bara en delvandring av den totalt 80 mil långa leden, men jag måste säga att det överträffade mina förhoppningar. Tänk att genom att bara gå, bli så lugn. Det rensar ens tankar. Det enda du till slut tänker på är målet för dagen, att dricka tillräckligt med vatten, äta och kissa och b…Man kommer på att det egentligen inte är så värst mycket man behöver för att var lycklig här i livet. Låter det enkelt? Det är det!

Vad beträffar själva vandringen så finns det ett före, ett under tiden och ett efter. Före; det var bra att vi var förberedda. Hade nog gått 40-50 mil under vintern och kängorna var väl ingångna och kondisen OK. Sedan har man  ju något att se fram emot och det är inte helt fel.  Under tiden; Jag är där, upplever den underbara naturen, byarna, maten, gemenskapen, känner att kroppen orkar…Efter; Eftertanken, minnena, fotona och erfarenheten.

Nästa år har vi planer på att börja i Frankrike, ta oss över Pyreneérna och avsluta i Logrono. Jag längtar redan…

Min mammas flicknamn är Omilian. Mina förfäder på min morfars sida kom från Irland och utvandrade till Preussen då potatisskörden slog fel. Svält kan verkligen driva vem som helst på flykten.  På min mormors sida finns det judiskt blod från Österrike och från min farmors äkta göteborgsblod. Min farmor var förresten en sk oäkting, men man tror att barnafadern var en skrothandlare Boll från Göteborg. Och så slutligen farfar, äkta västgöte, född i ett torp med jordstampat golv i skogen med skräddare i släkten...

Oh Lord, vilken salig blandning. Tänk att denna saliga blodsblandning flyter i mina ådror. Inte konstigt att man gillar Guiness, tänder sabbatsljus, pratar bonnigt och har en man som jobbar i Göteborg! 

Hur viktigt är inte med ett NEJ! Minst lika viktigt som att säga JA, fast betydligt svårare. Varför vet jag inte riktigt...kanske för att JA uppfattas som bättre, snällare och mindre konfliktbenäget.

Men de som vågar säga NEJ är mer att lita på tycker jag. Man vet var man har dem och de vågar stå för sin åsikt oavsett om den är obekväm. Dessutom har de integretet och gränser, nåt som blir viktigare för mig med åren.

Hej, jag menar NEJ på er! för denna gång!